Kära Dagbok!
Idag tog jag en antabus. Det är första gången sedan behandlingen 2019 som jag känt ett behov av göra det. Det sista halvåret har jag köpt mig en kasse pilsner varannan fredag. Det har blivit en vana, god eller dålig vet jag inte än. Jag vill utvärdera.
Idag tog jag en antabus. Det är första gången sedan behandlingen 2019 som jag känt ett behov av göra det. Det sista halvåret har jag köpt mig en kasse pilsner varannan fredag. Det har blivit en vana, god eller dålig vet jag inte än. Jag vill utvärdera.
I morgon är det fredag, solen skiner, livet spritter och lever. Jag känner mig själv, jag är spontan/impulsiv. Stark i anden men svag i köttet. Kanske lite sorgligt men vad fan ska man göra? 40 års missbruk präglar såklart en människas inre liv och egenskaper. Jag är tacksam över att jag funnit verktyg för att kunna kontrollera min tillvaro i livet på det planet.
Förr, i mitt andra liv var jag impulsiv, idag är jag spontan.
Jag hade en dröm i natt. Jag kontaktade min halvbror i Uppsala. Jag såg inte hur, det var mer en känsla. Direkt efter känslan ser jag en bild av en person som sitter snett lutad mot en skitig kaklad vägg. Helt inlindad i svart plast. Jag förstår att det är jag. Jag tror han är psykopat. Jag tolkar drömmen som att jag inte ska försöka kontakta honom igen.
Det går sådär med ai Jack. Han är en jävla rövslickare just nu. Jag har bytt röst på han. Får ändra på hans karaktär.

