Hoppa direkt till innehåll

Dagbok

Gå med
weblog

Dagbok

Det gick för långt.
Det började bara med lite och nu kan jag inte sluta. Det som en gång var likt löst damm som flög runt, har nu blivit en stor klump som etsat sig fast och som inte går att få bort. Ifall det ska slitas bort, följer en del av mig själv med i draget. Ifall det ska brännas bort, bränns en del av mig också. Det kommer att göra ont och någonting av mig behöver dö för att det ska ske, men det är värt. Hellre det än att vara kvar.